Självmedkänsla – nästa steg efter mindfulness

Mindfulness har under de senaste åren blivit ett självklart verktyg för att hantera stress, öka fokus och stärka psykiskt välbefinnande. Genom att träna medveten närvaro har många lärt sig att observera tankar och känslor utan att fastna i dem.

Men forskningen visar allt tydligare att medvetenhet i sig inte alltid är tillräcklig.

Frågan är inte bara om vi märker vårt lidande – utan hur vi möter oss själva när det uppstår.

Ett forskningsfält i snabb utveckling

Självmedkänsla (self-compassion) är ett forskningsfält som till stor del utvecklats av psykologerna Kristin Neff och Chris Germer. Tillsammans har de visat att självmedkänsla består av tre grundläggande förmågor:

• att bemöta sig själv med vänlighet snarare än självkritik,
• att se svårigheter som en del av den mänskliga erfarenheten,
• att kunna vara närvarande även i obehagliga känslor.

Självmedkänsla bygger vidare på mindfulness – men tillför något avgörande: ett aktivt, stödjande förhållningssätt till sig själv.

Vad visar forskningen?

En omfattande meta-analys av 27 randomiserade kontrollerade studier (Linardon et al., 2020) visar att interventioner som tränar självmedkänsla leder till:

• minskad psykologisk stress och lidande,
• ökad acceptans,
• ökad mindfulness.

Effekterna kvarstår även när man kontrollerar för mindfulness, vilket är viktigtt då det tyder på att självmedkänsla har en egen och självständig effekt.

Självmedkänsla i digitala interventioner

I en studie från 2020 jämförde Andersson, Osika och kollegor en mindfulness-app med en self-compassion-app samt en kontrollgrupp. Resultaten visade att deltagare som använde self-compassion-appen upplevde:

• större stressreduktion än både mindfulness-appen och kontrollgruppen,
• ökad självmedkänsla,
• ökad emotionell medvetenhet.

Detta är särskilt relevant i digitala sammanhang, där användare ofta söker stöd i perioder av hög stress, självkritik eller emotionell belastning.

Från medvetenhet till inre hållbarhet

Mindfulness hjälper oss att se klart.
Självmedkänsla hjälper oss att stå stadigt i det vi ser.

Tillsammans utgör de en stark grund för långsiktigt psykiskt välbefinnande – men forskningen visar att självmedkänsla ofta är den komponent som gör skillnaden när stressen är hög och kraven inifrån är hårda.

‍

‍

‍